Doktor Glas

Jag, medicine licentiaten Tyko Gabriel Glas, som stundom hjälper andra men aldrig har kunnat hjälpa mig själv, och som vid fyllda trettitre år aldrig har varit när en kvinna.

Avslutning 2014

Med dessa ord lämnar vi doktor Tyko Gabriel Glas åt sitt öde, att välkomna vinterns snö. Vi kan anta att han efter sommarens märkliga händelser hoppas på en lugn vinter, vad nu det är. Vi som ligger bakom den här bloggen vill tacka er som följt det. Det har varit en ära att ledsaga er genom en av den svenska litteraturhistoriens mest fascinerande verk. Tack och på återseende!

7 oktober 2014

Hösten härjar mina träd. Kastanjen utanför fönstret är redan naken och svart. Molnen fara i tunga skockar över taken, och jag ser aldrig solen. Jag har skaffat mig nya gardiner i mitt arbetsrum: helt vita. Då jag vaknade i morse trodde jag först att det hade snöat; det var alldeles samma dager i rummet som när den första snön har kommit. Jag tyckte jag kände lukten av nyfallen snö. Och.. Read More

20 september 2014

På middagen hos fru P. i dag talades det om Reckes förestående förlovning som om en känd sak. …Jag blir allt omöjligare i sällskap. Jag glömmer att svara när man talar till mig. Ofta hör jag det inte. Jag undrar om min hörsel börjar bli försvagad? Och så dessa masker! De gå med mask allesammans. Till på köpet är det deras största förtjänst. Jag skulle inte vilja se dem utan… Read More